|
Min äldsta dotter har precis slutat gymnasiet och jag har försiktigt börjat fråga henne när hon tänker flytta hemifrån. Hemifrån? säger hon då med ögon runda av förvåning. Ni har försörjningsplikt tills jag är tjugo. Jag tänker bo hemma och tjäna pengar och sen tänker jag resa utomlands så länge de räcker. Jag vet inte om det är sant, men det låter vederhäftigt när hon säger det. Är det så framtiden kommer att se ut? De vuxna barnen flyttar hem när pengarna tagit slut och övrig tid bor de utomlands och leker paradis med sitt pick och pack magasinerat i föräldrahemmet som kommer att se ut som Myrornas lager. Varför gjorde man inte så själv förresten? Jag flyttade omedelbart när jag slutade gymnasiet. Vi var fem hemmavarande syskon och mitt rum var hett eftertraktat. Jag fick inte tag på någon egen lägenhet så jag fick bo inhyst. Att bo inhyst var att bo hos en familj som inte var ens egen, fast många gånger var den lika intim och påträngande som själva ursprungsfamiljen. Man hade tillåtelse att använda toaletten, men det kunde hända att det låg ett svart krulligt skägg i det gemensamma handfatet, som någon hade rakat av sig och glömt kvar. I bästa fall fick man under ordnade former koka sitt vatten i köket. Äldre kollegor har berätta för mig att de som var inhysta på sjuksköterskeskolans elevhem fick sina byrålådor inspekterade så de inte hade för många par trosor. ”Ty de som lever anständigt behöver inte så många ombyten.” |