Grym på gym

    Julen är över och byxorna går inte att knäppa igen. Man borde kanske göra något åt det, tänker jag och tar ett stort bett på den sista mackan med julskinka och rödbetssallad medan jag funderar. När jag var barn fanns det en tidning som hette Lyckoslanten. Den delades ut gratis i syfte att uppfostra oss till sunda medborgare och goda strävsamma småsparare och existerar den fortfarande förordar jag att presstödet dras in på grund av hets mot folkgrupp, oss brunetter. I tidningen fanns en serie som hette Slösa och Spara. Spara var en ljushårig, sparsam och gymnastiserande flicka som åt äpplen och hoppade hopprep. Slösa var mer som jag, brunhårig, rund och ständigt godisätande och lika ofta pank. Det var meningen att man skulle heja på Spara och tycka att Slösa var en dålig flicka. Att mötas av sådan massiv indoktrinering och diskriminering i barndomen formar karaktärer. Om man nu av naturen har fått ett rakt brunt hår och en särdeles aptit på choklad och små goda gräddiga ostar och på livet i övrigt kan det vara svårt att med självförtroendet i behåll kliva in på ett gym till exempel. Det är liksom Sparas domäner. Hur gör man? Vad har man på sig? Finns det någon som har träningsoverall nu för tiden eller har alla pluttesmå aerobicdressar med matchande pannband? Måste man ha en sån där nappflaska med vatten att tutta på? För att få veta det måsta man sticka in näsan i rävens gryt. Men först en historisk analys. Man bör inte byta fil utan att först ha kastat en blick i backspegeln. Att vara utan historia är i praktiken att vara dement i den bemärkelsen att man inte minns vad som hände igår. Historia har man alltid nytta av, om inte för att dra nytta av tidigare insikter eller för att slippa göra om gamla misstag.
    I begynnelsen, 1867, fanns Gustav Zanders mekaniska och gymnastiska institut. Det var beläget i Stockholm vid det nutida Sturebadet och där kunde man trimma sin kropp i icke mindre än 27 olika apparater konstruerade av Zander själv, flertalet drivna med ångkraft. Bland annat fanns det en armvalkningsapparat där armen stoppades in mellan dubbla läderremmar och kavlades med en ångdriven läderkavel i syfte att stimulera cirkulationen. Behjälpliga i gymmet var dalkullor i full mundering, folkdräkt och hätta. En uppgift kunde vara att hålla emot när de gymnastiserande gubbarna drog i rep. Antar att gubbarna sneglande jämförde sina resultat med varandra precis som män gör idag, fast räknat i antal dalkullor då. Kanske hade de till och med cigarren kvar i mungipan. Ty detta tilldrog sig vid den tiden då apoteken tillhandahöll hälsobringande pipor med tobak mot sjukdomar som hysteri och astma. Det fanns till och med astmacigaretter som kunde rökas på plats om man så önskade. Det vill säga dagens sanningar om vad som är nyttigt, är morgondagens historia. Så man ska nog ta det försiktigt och förbereda sig noga mentalt innan man ger sig in på något nytt och svettigt.

Anna Jansson