I dansens livsfarliga virvlar

Ett grundläggande krav man bör kunna ställa på en fullvuxen danspartner är att han kan stå upp själv. Vet inte om jag är hopplöst gammaldags på den punkten, men jag uppskattar en smula stadga. Jag tycker också att en fullt frisk man bör kunna förflytta sig utan levande stöd. Om förflyttningen även sker i takt med musiken ser jag det som en extra bonus. Knäande under tyngden av en felslagen slingerväxt i tvåmetersklassen funderar jag över ordet belastningsskada. Risken för förslitningsskador på axlar och nacke borde ju öka med kubiken för en vårdanställd som ger sig ut på dans. Vet inte om SCB har någon aktuell olycksstatistik. Försäkringsbolagen borde ha det. Vissa riskbeteenden som sportdykning, fallskärmshoppning, skidåkning off pist, drakflygning och bungyjump omfattas inte av försäkringsskyddet utan att särskild premie erläggs. Varför amatördansare skulle vara undantagna från denna restriktion är för mej en gåta. Stående vid sargen med väskan tryckt till mitt bröst är jag beredd att ingripa mer än en gång när jag studerar nöjeslivet i Örebro inför min kommande bok. Förutom Slingerväxten finns även Flaxaren. Livsfarlig typ. Omedveten om sin räckvidd och synbarligen utan kroppsuppfattning fäktar han runt som en don Quijote mot väderkvarnar. Hög som låg får sig en vinge, störtar över hans utsträckta ben eller blir petade i ögat. Utan att begripa det muckar han gräl. Som danspartner till Flaxaren blir man ohjälpligen involverad, och utskälld och knuffad. Blåmärkena, man kan räkna in dagen därpå, skulle utan tvivel räcka för att vinna ett misshandelsmål. Vi tar väl en dans till säger han, men lyssnar sällan in svaret. Sen har vi Seglaren. Med ena kardan på damens akter och den andra högt i det blå, gungar han från sida till sida som ett skepp i styv kuling. Också här finns risk för kroppsskador typ uppercut med tandskador och käkledsbrott. Vill man studera hanarnas parningsbeteende ska man särskilt iaktta Avklädaren. Det kan börja med ett enkelt axelband och sluta med att du undrar vems kläder som var vems från början. En vandrande venerisk hälsofara, som även kan lämna missfärgningar efter sig på hals och örsnibbar.
Om man tror det är säkrare att sitta stilla vid bordet tar man grundligen fel. I alla fall om man sitter nära utgången eller toaletten. De som behöver spy hinner inte alltid ända fram. Dessutom kan det finnas främmande föremål i ölglaset om man lämnat det obevakat. Min väninna är nästan övertygad om att hon drack upp sitt öronhänge igår. I bästa fall kommer det ut den naturliga vägen. Men det kan också vandra i blodet och nå hjärtat. Det överlever ingen. 
Vid tvåtiden kom jag mot alla odds välbehållen hem till Vintrosa. Sällan har min sovande make varit så trygg och stilig som efter min studie av Örebros nattliv.

Anna Jansson